Dyktekniken – av Katerina Janouch

(Utdrag ur Katerina Janouchs bok Barnliv)

Min barnmorska Cayenne Ekjordh introducerade mig för ”dyktekniken” när jag födde mitt fjärde barn. Jag hade läst om dyktekniken i boken ”Födda, Berättelser om att föda” (red Nina lekander, BonnierAlba 1994). Där skriver Klarin Gullström om hur hon upplevde dyktekniken vid sin femte förlossning:

”Nu andas jag för allt vad jag är värd. Jag gör som jag alltid har gjort – arbetar med huvudet och andningen för att lämna smärtan i livmodern därhän. Jag flåsar febrilt medan expresståget gång på gång kör över och massakrerar mitt underliv. Plötsligt känner jag att det inte går längre – det gör för ont – och jag gör något jag aldrig tidiagre gjort. Jag dyker. Jag lämnar huvudet och andningen och faller rakt ned i min egen livmoder. Jag släpper allt. I stället för att simma i panik och kämpa emot undervattenströmmarna som är på väg att dränka mig, ger jag upp och låter mig dras med i dem. Och vad händer? Min kropp börjar sjunga. Från min mage stiger en melodi, låg, tretonig, underbar. Den är så rätt. Den är förlösande och jag behöver inte göra något, bara följa med. Jag känner hur livmodermunnen öppnar sig vid varje sammandragning, jag känner för första gången i mitt födande liv hur min kropp arbetar fritt! När jag lyckas släppa alla tankar försvinner smärtan. Fullkomligt. Under födelsearbetets allra kraftigaste sammandragning gör det helt enekelt inte ont! Smärtan är borta! Aldrig har jag ens drömt om att få vara med om något liknande.”

Jag själv lyckades vara med om något liknande. Öppen tio centimeter, helt utan att jag kände av värkarna. Jag upplevde en inre frid, ett stort lugn, och en känsla av kontakt med en urkvinna som bodde någonstans inuti mig. Tyvärr har jag bara lyckats tillämpa dyktekniken vid min fjärde förlossning! Däremot tror jag att om kunskapen om den blev mer spridd, så skulle fler kvinnor få enklare, häftigare förlossningar.
Därför intervjuade jag Cayenne Ekjordh, för att höra hur hon kom på dyktekniken, och lite mer om hennes tankar kring födande.

”En våg i San Francisko ledde mig till insikt”
Om jag fick beskriva ett par magiska händer, så skulle det nog vara Cayennes. Hon är en barnmorska som kan sätta in en spiral utan att kvinnan känner smärta. Hon kan undersöka en födande kvinna vaginalt utan att man ens känner av hennes fingrar (jag vet, för jag har haft förmånen att ha Cayenne hos mig under två förlossningar). När hon låter sina fingar rita små cirklar på en gravid mage under en födslovärk, känns det som om fingrarna avleder det onda. Om jag trodde på handpåläggning, skulle jag kunna tänka mig att det är sådana händer som Cayennes som får sådant att fungera.
Nu sitter hon bredvid mig i mitt arbetsrum och berättar för mig om hur hon utvecklade dyktekniken. Det är bara att svepas med. Jag är stolt över att kunna ha med hennes berättelse här.

– Jag är övertygad om att vår människokropp är intelligent och kapabel. Det är bara det att vi tidigt lär oss att misstro den. Vi ska bestämma med intellektet, och tappar därmed kontakten med våra kroppar. Särskilt när kvinnor föder barn är detta ofta av ondo.

– Det var en havsvåg som lärde mig. Det var i San Francisko i slutet av 70-talet och klockan var fem på morgonen, jag var helt ensam på stranden och höll på att drunkna. Jag sveptes med av en våg och tappade kontrollen. Det var en nära-döden-upplevelse, kraften i vågen var enorm och jag hade inte en chans, men jag spolades upp på stranden. Det tog dock lång tid innan jag kunde koppla ihop denna upplevelse med födandet. Närmare bestämt tog det tolv år innan insikten plötsligt slog ner inom mig.

– Värkarna är lika starka som en havsvåg. Man kan inte kämpa emot dem. Jag ser värken som en av havets vågor. Det är en kraft som kommer, stegras, går upp på max och sedan försvinner.

– För att hantera den på bästa sätt, bara du anar att den ska komma, är det två saker du ska göra: Släpp käkarna och släpp axlarna. Du kan inte kämpa emot. Slåss du mot vågen, så förlorar du. Du krossas mot botten, drunknar…

– När du slappnar av i käkarna och axlarna, påverkar det hela kroppen. Munnen har också med underlivet att göra. Som passiv kan du inte kämpa. Du går igenom värken mer opåverkad.

– Jag tänker så här: Om jag hade fångat vågen den där gången, så hade jag haft kul, men nu missade jag den och den blev en katastrof, den skrämde mig så att jag aldrig mer ville gå ut och surfa. Hur många kvinnor har inte skrämts av värkarna så de aldrig mer ville föda? Jag kan dra hur många paralleller som helst mellan de här två världarna.

Cayenne prövade dyktekniken för första gången 1988.

– Det fungerade på en gång. Kvinnan som födde dök, och slutade att kämpa emot värkarna. Hon blev i stället ett med dem.
Hur gör du rent praktiskt?

Hur berättar du om tekniken för en kvinna som föder, som har ont och är rädd?
– Jag säger till den födande kvinnan, att jag har en teknik som jag tror kan fungera väldigt bra. Jag vill att vi testar det här tre gånger. Hjälper det inte så kan vi strunta i det. Vi ger det tre värkar, så får vi se.

– Men först och främst måste jag få henne att sluta att hyperventilera! Jag lugnar ner hennes andning. Ofta blir hon så lugn så att hon somnar. Andningen har gjort henne utmattad. Nu får hon ta igen sig. Hon kan vara öppen åtta centimeter och knappt känna smärta. I stället sover hon. Jag möter ibland förvåning. Den vanliga bilden är att födande kvinnor ska skrika och ha fasansfullt ont. En kvinna som andas stilla och dyker, är ofta helt lugn.

Här går Cayenne mot alla dem som vill lära ut andning till gravida, som en del av förlossningsförberedelsen. Hon är trött på dem som förespråkar andning som något väsentligt i förlossningsförberedelserna.

– Jag har inga höga tankar om andningen alls! Jag tycker att alla stackars kvinnor andas helt hysteriskt! Jag ger inte mycket för profylaxkurser för jag tycker de lär ut en felaktig teknik. Andningen behöver vi inte bry oss om, den sköter sig automatiskt. Däremot behöver vi inte andas hysteriskt. Det är bara om man andas in väldigt lite luft och andas ut den väldigt sakta, som man håller man sig lugn.

I Pierre och Aline Velays bok ”Att föda barn utan smärta” finns en bra övning, som man kan göra morgon och kväll – man andas in mycket mycket sakta och släpper ut luften lika sakta. Det känns som att man ska kvävas, och övningen kan ge ångest, samtidigt är det en bra metod att träna in sig på att förbli lugn. Detta är den enda andningsövningen som kan vara bra att göra! All annan profylaxandning är rena skräpet.

– Jag har dykt ungefär 800 kvinnor och det fungerar på 90% av alla dem jag har träffat. Ibland har kvinnan för mycket i bagaget och kan inte ta in det jag säger. Eller att jag är för stressad när jag berättar vad hon ska göra, då fungerar det inte heller.  Det är ett samspel mellan barnmorska och den födande kvinnan, ibland fungerar inte kommunikationen helt enkelt.

Dyktekniken kan med fördel läras ut både till barnmorskor och till kvinnorna själva, berättar Cayenne, och hon hoppas den ska få en större spridning.

– Jag har lärt ut tekniken till andra barnmorskor och det fungerar lika bra för dem som för mig. Och en kvinna som har lärt sig detta, kan använda sig av tekniken när helst hon behöver. Om hon en gång lärt sig, så kan ingen ta detta ifrån henne.

– Det intressanta är, att både och morfin och petidin som ibland ges till väldigt spända och oroliga kvinnor som har en väldigt lång och utdragen latensfas (öppningsskede) är andningsdämpande. Morfin ger man till de hysteriska kvinnorna, för att få dem att sluta andas så häftigt! Ändå lär man ut andning på profylaxkurserna. Ändå säger man att kvinnor ska flåsa som svettiga hundar.

– Fördelen med dyktekniken är att du får påslag på dina egna endorfiner. När du inte tänker, inte gör något, då kommer dina egna endorfiner igång, de som gör att du klarar av att föda barn, att det inte är så vidrigt som alla sagt. Det är de här endorfinerna jag vill ha fram!

– Den forcerade andningen gör att kroppen blir hysterisk och en förvärk känns som en värk! Kvinnan slåss för sitt liv i en ankdamm, i en insjö… Hur ska hon sedan klara sig i ett hav, i en ocean! Psykoprofylax är att ”riva upp en storm i ett fotbad”.

– Hemligheten är att kvinnan inte ska vara aktiv vid sin förlossing. Hon måste våga lita på att hennes kropp är intelligent och vet vad den ska göra.

– Jag förespråkar mer passivitet, totalpassivitet, och att kvinnan vågar lita på att kroppen är skapt till att klara av födandet. Sen krävs det ett otroligt mod att våga följa med en våg som kommer. Det krävs ett oerhört mentalt mod, du ska falla ner för ett stup och vara säker på att du överlever varje gång…

– Total närvaro, och att nollställa sig är viktigt. Inte börja tänka framåt eller bakåt, inte tänka på det man varit med om eller har framför sig. Utan att ta en våg i taget. Det är bara den som finns just nu. Men vi moderna människor är ofta dåliga på att leva i ögonblicket.

– Som barnmorska vet jag att kvinnor tycker om att bli definierade, att få ord på sina känslor. Det behöver man höra utifrån. Där är samspelet med en barnmorska viktigt. Jag kan lämna över till mannen också, männen förstår ofta vad jag menar när jag berättar de här sakerna, om vikten av närvaro, tajming, koncentration. Det är ingen som ska köra Formel 1 missar starten med två sekunder!

Enligt Cayenne är det också viktigt att ta reda på hur du själv föddes, för att öka din isnikt om födandet. (Om din mamma inte längre är i livet finns kanske andra släktingar, mormor, moster, eller sjukhusjournaler att tillgå, du som är adopterad kan i stället tänka på hur din biologiska mamma kan ha haft det). Genom att studera din egen födelsehistoria ända bak till mormorsmor kan du få förståelse för vad går igenom.
– jag tycker att det är viktigt att kvinnor får en större förståelse för sitt arv och sin kvinnliga historia. Jag vill inte skuldbelägga någon kvinna som är rädd, har ångest eller panik, tvärtom, jag vill att hon ska gråta över eventuell sorg innan hon befinner sig i ett förlossningsarbete.
– I dag anses det som att vi alla står fullkomligt frikopplade från det vi varit med om. Hur man själv blev född anses fullkomligt irrelevant för den egna förlossningen. Jag tror att det är fel inställning. Det är fel att förneka att man kommer från en kvinnas sköte och att det inte skulle påverka en.
– En bra mödravård tar han om den eventuella rädslan som kan finnas i botten. Det är rädslan som hindrar en kvinna från att göra något positivt av sin förlossning, och i förlängningen kan det påverka föräldraskapet. Kan vi göra rent hus med räslan har vi kommit långt. Det är rädslan som är den födande kvinnas största fiende.

Sammanfattning Dyktekniken:
* Sekund Noll: Släpp käkar och axlar.
* Sitt bekvämt (står du så kan du inte vara så avspänd när du sitter).
* Kämpa inte emot värken (vågen). Släpp taget. Dyk.
* När värken (vågen) planar ut – kan du pusta ut.

Öva på dyktekniken innan förlossningen:
* Du kan öva dig på förvärkarna.
* Tänk så här – ska du börja springa och andas det snabbaste du kan, eller sätta dig bekvämt och slappna av i käkar och axlar? Att sitta bekvämt och slappna av är självklart det givna valet när förvärken kommer.
* Gör ingenting.
* Läs inga böcker.
* Gå inte på några kurser.
* Lita på dig själv.
* Prata med din mamma om hur hon födde dig (om du har din mamma att prata med).

Annonser

3 svar to “Dyktekniken – av Katerina Janouch”

  1. Väldigt klok ”teknik”. Den hjälpte mig under 26 timmar när min dotter skulle födas för tre år sedan. Bara de sista 2 timmarna behövde jag ta medicinsk smärtlindring (lustgas). Hoppas på liknande förlopp denna gång.

  2. […] Nu ska vi helt plötsligt göra annorlunda. Till detta tror jag på ett bra stöd! Vill tipsa om Dyktekniken, vilken underbara barnmorskan Cayenne Ekjordh ligger bakom. Länken här är till en text av […]

  3. Men lyckos dig som träffat henne IRL! Jag bodde i fjällvärlden när jag skulle föda mitt andra barn, och hade 22 mil till BB och en karl som jobbade borta. Hade en bebis hemma, då det bara är 13 månader mellan barnen, men hade tid att läsa ”mamma-tidningar iaf 😉 När jag såg en artikel som Cayenne skrivit, sa jag : – Blir det en flicka ska hon heta Cayenne. Och det blev det! 🙂 Jag hann aldrig till Lycksele BB, utan födde henne på Vilhelmina vårdcentral, och jag såg direkt att hon var en.. Cayenne ❤
    Hon är idag 9 år och världens finaste tjej!
    Ville bara skriva ett par rader, då hon funderar mycket på sitt namn. Kollade idag, och nu är De 29 stycken i Sverige som heter Cayenne som tilltalsnamn.
    Fränt tycker jag!

    Med vänlig hälsning, Åsa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: